Sommaren är kort och ändå lång på samma gång

jag ville vänja mig och vakna sakta

Två är fler ändå och ska man våga sig på

man vill ju följa med under samma himmel

 

I ett andetag när timmarna förlåtit oss

och vi saknar allt i nån annans värme

Som på gatan går vi över dem

och finner kärleken samma ögonblick igen

 

Månen ler och är så bred

om allt är löjligt blir det möjligt

Jag lägger mig och släcker sakta

sträcker ut nåt som är mjukt när lågan ser på

Jag ville värma dig och vara nära

 

I ett andetag när timmarna förlåtit oss

och vi saknar allt i nån annans värme

Som på gatan går vi över dem

och finner kärleken samma ögonblick igen