Varför är det som om det som borde runnit över
aldrig tog det tillräckligt långt att det aldrig släppte?
Det kanske aldrig läkte på riktigt?
Man bara sa det för att ta udden av det
Men bara fortsatte att göda det
man bara fortsatte att hala in det tillbaka igen på ruta ett
Varför är det som att allt får efterskalva litegrann igen?
Varför går det som i cykler?
Cirkeln sluts med samma mönster
Går det tillräckligt långt får jag se något viktigt
Något som talar försiktigt
Jag ville höra det och förstå det på riktigt
Men vem tror man att man är och vad spelar det för roll?
Man är tillbaka igen på ruta ett
Varför är det som att allt får efterskalva litegrann igen?
Varför räkna sekund, minuter?
Allt vi har får plats här under
Och när nåt flyger lågt, bort ifrån dig
och livet är en snurrig lång tunnel
letar jag mig fram till dig, är ett som är säkert
För i hemlighet slår jag på stort och i hemlighet bär jag allt du gjort
Tillbaka till dig på ruta ett
Därför är det som att allt får efterskalva litegrann igen