Sommaren är kort och ändå lång på samma gång
jag ville vänja mig och vakna sakta
Två är fler ändå och ska man våga sig på
man vill ju följa med under samma himmel
I ett andetag när timmarna förlåtit oss
och vi saknar allt i nån annans värme
Som på gatan går vi över dem
och finner kärleken samma ögonblick igen
Månen ler och är så bred
om allt är löjligt blir det möjligt
Jag lägger mig och släcker sakta
sträcker ut nåt som är mjukt när lågan ser på
Jag ville värma dig och vara nära
I ett andetag när timmarna förlåtit oss
och vi saknar allt i nån annans värme
Som på gatan går vi över dem
och finner kärleken samma ögonblick igen